curant

Kan man kalla det livskvalitet att träffa sitt barn 2 tim per dag under veckorna?
Jag bara undrar... Ska det va så?
Klagar inte, jag gillar mitt jobb och hoppas innerligen att jag får fortsätta att ha det som "mitt jobb" efter nyår. Men håll med... Visst är det för j-ligt att det ska behöva vara så?
Tänk så bra att kunna jobba halvtid och ha resten av dan tillsammans. Men man klarar sig inte på den lönen. Inte jag i alla fall... Det är nog så sant ändå: Det var bättre förr...eller..??

Mitt i all jäkt och stress (redan innan jul...puh...) kom jag att tänka på en låt jag hört.
Det är visst en dikt som tonsatts. Bra är den iaf... Här kommer den:

Jag har inte tid


Det går genom tiden en säregen fläkt,
en sjukdom som allmänt benämnes som jäkt.
Och bannlyst är stunder av ro och frid,
man hör ständigt orden "jag har inte tid".

Du äger kanhända en sjuklig vän,
det sista besöket var rätt längesen.
Du söker en ursäkt, blir tårögd och blid,
men tröstar Dig med "jag har inte tid".

Kanske har Du en mor, ren gammal nu,
vars enda ljuspunkt i livet är Du.
Att glömma henne – får Du nån frid?
Ditt samvete kvävs med "jag har inte tid".

Så lever Du livet i stora drag,
hur ska lag hinna med allting i dag?
Jäktet förvandlar Ditt liv till en strid,
din slogan har blivit "jag har inte tid".

Men när Du har levat Ditt antal av år,
när döden på tröskeln väntande står.
När han Dig kallar från livets id,
ska Du då svara: - Jag har inte tid?

Torsten Palmqvist