Dan efter dan...

Fortfarande så undrar jag när jag ska vakna...
Det är så himla overkligt att nåt sånt här ska hända,
det händer ju bara andra!
Men i takt med att röken minskar så börjar allt sjunka in. Och ju mer jag tänker på det dessdå mer tycker jag synd om Kjell. Försök tänka dig in i att ha förlorat allt du äger... Inget man önskar någon.

Men... som den optimist jag nu är så försöker jag att se det positiva. Det kommer säkert nåt gott av det här också, fast det är svårt att tro det nu. För det finns en mening med allt, det är jag övertygad om!

rök



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback