En sköldpaddas berg och dalbana - hopp och förtvivlan

Först ska jag förklara rubriken. Sköldpaddor kallas vi som har någon sjukdom som rör sköldkörteln.
Sen tycker jag liknelsen är kul. Man blir slö och kryper gärna in i skalet och gömmer sig. Sen går man upp i vikt också, så man känner sig som en padda.

Jag mådde ju bra... i 1½ dag.
På fredag em kände jag hur mörkret sänkte sig och allt det onda och trötta kröp tillbaka in i min kropp. Sov två timmar i soffan men det hjälpte inte mot tröttheten. Jahapp... då var man tillbaka på ruta 1 igen då.
Troligtvis var det därför mina hästar blev väckta mitt i natten, min hjärna hade stängt av igen.

Igår hade jag sååå mkt sett fram emot att åka o kolla på dressyrträningen, men...
Efter att ha varit till mamma en (måste) snabbis så var krafterna slut. Var dock tvungen att åka in till stan och handla, det var mer än jag pallade, egentligen...
Väl hemma så somnade jag som en stock. E väckte mig två timmar senare, då kom M hem. Jag som hade planerat att ha maten klar då...

Efter en stund framför TV'n så somnade jag gott igen.

Så gårdagen gav mig mest dåligt samvete gentemot mig själv...
Jag orkar inte göra det som kanske kan ge mig en liten gnutta energi.
Mår inte så mkt bättre idag men tänker ändå göra det planerade, ha lite träningar. Får iaf stå ute i friska luften ett tag. Kommer förmodligen att däcka rätt så snart när jag kommit hem. Men jag har blivit bjuden på middag hos M&M idag och det känns ju bra. E ska få vara där medan jag har träningar.

Nä nu ska jag ta mig en STOR kopp kaffe, inte för att det hjälper men...

Ciao!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback