Kärt återseende mm
Så var den här helgen över...
Har haft storfrämmande! Min barndomskamrat, vårt sommarbarn som var hos oss i 8 år. Vi har inte setts eller hållit nån kontakt alls på 24 år!! Men det märktes inte alls. Vi hade mycket att prata om och våra döttrar fann verkligen varandra och de lekte intensivt hela helgen. Jätteroligt att ha fått den kontakten med varann igen, och den kommer att hållas. Glömmer vi, så lär barnen påminna oss! De längtar redan tills nästa gång de får träffas.
Annars är livet i de gamla banorna igen. Nästan...
Jobbar igen men det känns lite annorlunda då en av arbetskamraterna dog förra helgen, 57 år gammal. En utdragen tand blev infekterad. En streptokockinfektion som gick upp till hjärnan... Tänk vad fort det kan gå. Han jobbade på torsdagen och dog under helgen. Man ska vara tacksam för livet...
...och inte klaga...
Men jag måste bara som vanligt gnälla över min fot som gör fruktansvärt ont just nu. Oavsett om jag går eller sitter så känns det ibland som om nån sticker in en kniv under hälen. Önskar man hade ett sittande jobb just nu.
Idag kom höstens första snöflingor här. De har redan regnat bort. Jag vill gärna ha kallt och snö för att det ska bli mindre kladdigt för hästarna, men ändå inte riktigt än. Vi har massor med saker kvar att hinna innan snön.
Har iaf äntligen fått ner alla stolparna runt ridbanan. Där blir det hage till våren, till Pia och hennes bebis. Längtar dit...
Nä nu tror jag att jag ska göra kväll. En halvtimme (eller mer...) på spikmattan så sover man gott!
Ciao!
Har haft storfrämmande! Min barndomskamrat, vårt sommarbarn som var hos oss i 8 år. Vi har inte setts eller hållit nån kontakt alls på 24 år!! Men det märktes inte alls. Vi hade mycket att prata om och våra döttrar fann verkligen varandra och de lekte intensivt hela helgen. Jätteroligt att ha fått den kontakten med varann igen, och den kommer att hållas. Glömmer vi, så lär barnen påminna oss! De längtar redan tills nästa gång de får träffas.
Annars är livet i de gamla banorna igen. Nästan...
Jobbar igen men det känns lite annorlunda då en av arbetskamraterna dog förra helgen, 57 år gammal. En utdragen tand blev infekterad. En streptokockinfektion som gick upp till hjärnan... Tänk vad fort det kan gå. Han jobbade på torsdagen och dog under helgen. Man ska vara tacksam för livet...
...och inte klaga...
Men jag måste bara som vanligt gnälla över min fot som gör fruktansvärt ont just nu. Oavsett om jag går eller sitter så känns det ibland som om nån sticker in en kniv under hälen. Önskar man hade ett sittande jobb just nu.
Idag kom höstens första snöflingor här. De har redan regnat bort. Jag vill gärna ha kallt och snö för att det ska bli mindre kladdigt för hästarna, men ändå inte riktigt än. Vi har massor med saker kvar att hinna innan snön.
Har iaf äntligen fått ner alla stolparna runt ridbanan. Där blir det hage till våren, till Pia och hennes bebis. Längtar dit...
Nä nu tror jag att jag ska göra kväll. En halvtimme (eller mer...) på spikmattan så sover man gott!
Ciao!
Kommentarer
Postat av: Pernilla
De verkar som om ni hade en bra helg då iaf, fullt upp kan jag tänka. Vi hörs å störs.
Trackback