Känslosam dag... på många sätt!

Ja den här dagen både började och slutade (inte riktigt slut än men nästan) med tårar...
I morse glädjetårar över ett inlägg i älskade
Magdas blogg, och nu tårar över denna blogg jag ramlade över. Så tragiskt! (Bläddra längst ner och börja läs nerifrån och upp...)

Har haft en massa andra grubblerier idag också...

- Varför mer av denna snö??? Det ska ju bli vår NU!!!

- Förstår mig inte på folk som ser sig själva som "mer o bättre" än nån annan, höjer sig själv till skyarna men förnekar det för att verka ödmjuk. Omger sig oftast med en trogen "fanclub" som alltid finns där för att hjälpa, men som jag tycker utnyttjas. Hoppas verkligen att fler människor kommer till insikt... för sin egen skull...

- Blir galen på vårt s.k. bredband. Jag brukar kalla det för smalband! Vi bor så till att vi endast kan få 0.25 MB och det endast med ADSL. Trådlöst bredband funkar inte här eftersom vi saknar 3G täckning. Grannen får sina "signaler" från annat håll och kan få 8 MB!!! Så jävla orättvist!!

- Men jag är glad över att inte behöva säga att jag bor i Bjästa! Så nersmutsat det namnet har blivit, i hela Sverige! Det är rent ut sagt fördjävligt hur denna flicka har blivit behandlad. Nu handlar det inte om att välja sida... det är mer än så.
Killen har faktiskt ERKÄNT och blivit DÖMD i TVÅ domstolar. Det handlar om att vi måste visa att samhället ska ha NOLL TOLERANS emot våldtäkter! Även om hon ev. var med på det från början... ETT nej ska räcka! Jag hoppas verkligen att detta tas på allvar för att det inte ska hända igen.

- Varför är det alltid de duktigaste och mest engagerade människorna som försvinner...?




Var iväg i morse o kollade på när L tränade Curre för Berit. Hade glömt att ställa om klockan så det blev lite stressigt, men jag hann. Han var jättefin på slutet och nu får vi kämpa på och trimma lite mer inför kommande tävling.

Mamma fyller 75 år idag och jag hade tänkt hinna dit. Men jag fick ett samtal om att hon hade ramlat och slagit huvudet så hon var på väg i ambulans in på sjukhuset för att sy jacket hon fått. Hon röntgades också men inget allvarligt hittades. Så det fick räcka med den uppståndelsen för henne idag. Jag åker dit en annan gång, det spelar ju liksom ändå ingen roll...

Tog in hästarna rätt tidigt och även idag fick E rida. Hon börjar bli rätt morsk nu och ska rida själv hela tiden. Har jag sagt att Tule är en helt gudomligt snäll kille...
Även min "lilla" pålla fick komma ut på ett träningspass. Från början gick det bra men plötsligt blev hon helt sjövild och sprang mest på bakbenen eller bockade. Då kände jag att, vågar jag verkligen rida in henne själv till hösten..??? Hon lugnade sig tack o lov efter en stund.

Ja det var min dag... Nu väntas M hem snart och sen vi pratat lite så ska jag väl fara och kolla om det är 3 eller 4 hästar i stallet. Hoppas på 3 men att det blir 4 i natt...


Ciao!



Kommentarer
Postat av: zaq

Jag har läst något liknade förut, fast i bokform, åh, man vet inte vars man ska "he sig" all kamp, den lilla dottern, maken... Tungt, tungt...



Och detta händer varje dag, i detta nu...



Fatta att leva varje dag som den vore den sista, det kan verkligen vara så att det inte kommer "en vacker dag" då vi "ska"...



Kramar till dig och din familj...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback