curant

Ja det har väl varit temat för oss den här julen. Stort hus kräver stor julgran, som jag visat här tidigare, och nu kan vi äntligen sitta i soffan och se på TV och även se texten i filmerna. Vi har nämligen varit på julrean och köpt oss en 50" TV!!! Tidigare har vi varit tvugna att flytta fram soffan närmare. På en 28" TV är texten väldigt liten från 7 meters håll, vilket är avståndet från soffan till TV'n. Nu slipper vi det!

I övrigt så har man väl förtärt lite väl mycket onyttiga saker under den senaste veckan. Försöker trösta mig med att det är inte vad man äter mellan jul och nyår som påverkar vikten, utan vad man äter mellan nyår och jul. Men ändå så har samvetet det lite jobbigt. Igår natt drömde jag att vi fick besök av Anna Skipper. Ni vet hon som leder programmet "Du är vad du äter". Hon hade en del att säga oss... Hmmm... Men nu är det bara nyårsfirandet kvar, sen ska allt återgå till det normala, eller kanske man till o med ska vara lite duktig o träna lite mer. Har faktiskt lovat mig själv o min arbetskamrat S att jag ska träna med henne en gång i veckan. Hoppas man lyckas med det...

See you!

Så var det äntligen julafton! Har verkligen sett fram emot den i år. Mest kanske för Elins skull eftersom hon nu är så stor att hon börjar förstå vad det handlar om. Hon väntar på tomten...

Igår kväll svor jag lite över mig själv. Jag hade fått en fix idé om att eftersom vi nu har ett så stort o fint hus med högt i tak, så måste vi ju ha en lika stor o fin gran. Hmm...  Som vi har slitit och fixat... men till sist blev det ganska bra. Nu står den där, vår nästan 4 meter höga gran!!! Den är inte vackrast... men den är sannerligen störst!!!

Vår gamla mailadress hos Telia fungerar inte längre då vi sagt upp avtalet med dem.
Maila istället till hotmail adressen!!
Har du den inte så hör av dig via telefon...

Några dagar har nu gått sen den hemska trafikolyckan en bit härifrån. Jag kände personligen inte han som omkom, men i ett sånt här litet samhälle så vet man ju på ett ungefär vem det är. Hon i den andra bilen känner jag däremot litegrann. Är glad att hon och hennes dotter lever. Tänker ofta på alla inblandade och deras anhöriga.

Men får sig en tankeställare när sånt här händer. Ta inget för givet! En dag finns plötsligt inget "i morgon". Jag tyckte att det gick fort och var jobbigt när min pappa dog. Men han var trots allt över 70 år och var sjuk i 2 v innan. Så lite förberedd hann man ju bli. Men en så ung människa, mitt i livet, som bara försvinner på ett ögonblick... Jag kan inte ens föreställa mig sorgen hos hans familj.

En av mina favoritlåtar har en underbart bra text som är väl värd att tänka på!

 

Vi hade jättetrevligt i huvudstaden förra helgen. Bra hotell o trevlig show på Globen som även min sambo uppskattade. Som jag redan innan misstänkte så var det fyrspannskörningen som han gillade bäst, fast även den nya grenen Horseball var spännande, publikvänligt. Även om jag rätt så ofta satt med hjärtat i halsgropen, en tuff sport för tuffa hästar o ryttare. Hoppas han vill följa med fler gånger och att man kanske kan smyga in lite dressyr då...

Sen har veckan susat förbi i minst 300 knyck. Fattar verkligen inte vart tiden tar vägen...?? Tyvärr, som jag sagt tidigare, så får mina hästar inte plats i livet just nu. Bara mockar o släpper in o ut. Synd och tråkigt MEN... just nu måste familjen o jobbet komma i första hand. Hoppas få mer tid o ork nån gång i framtiden. Curre får gå o skrota tills vidare, har ingen som jag vill skicka honom till. Får nu sikta på att ta tillvara på min nya stjärna som föds till sommaren, och hoppas att den kommit längre än vad Curre gjort när den är 10 år (snart 11 år..!!!).

Annars går vi nu mest o väntar på tomten, Lilla fröken önskar sig bara en sak: en jättestor myssi-myssi-häst (typ gossedjur) med träns o sadel. Har hittat en sån... för 400 spänn...!! Men det är väl bara att köpa gissar jag. Tänk att hennes hästintresse redan börjar kosta... Var ska det sluta???