curant

Har nyss sett Drömmen om Järvsöfaks på tv.
Jag grät och rös hela tiden. Han är verkligen som en saga denna häst.
Hela livet på topp, och slutar också som en segrare... Kom ju verkligen in som en kung på travgalan!
Undrar om det någonsin kommer någon lika överlägsen häst...

J-OP'en (som vi elever kallade honom) har utvecklats han också. Verkar ha båda fötterna på jorden fortfarande.
Men det är ju klart att det är ett tag sen... typ 20 år... som jag hängde där hela dagarna.

Vem kan glömma vår resa från Hudik till Umåker... Kan berätta för er som inte vet...

Eftersom det var en lång resa skulle vi hjälpas åt att köra, jag började.
Inte ens till Sundsvall hann vi innan vi blev stoppade av TSV. Det visade sig att släpet var för tungt för bilen! Olovlig körning alltså!
Varken jag eller J-O hade E-kort. Han var rätt bedrövad över att han inte kollat det och att jag nu skulle bli prickad för denna förseelse. TSV gubben är snäll o tillmötesgående och kör oss in till en mack där de hyr ut släp. Där lastar vi ur hästen (den som sen blev min, älskade Sid Allen) och alla prylar. Kopplar om till det nya släpet, packar in allt, lastar hästan och drar sen vidare mot Umeå.
I Övik började det toksnöa! Innan det var dags för sista loppet på Umåker var banan allt annat än bra. Tjock snömodd! Sidden var ingen stjärna och galopperade ofta. Så förväntningarna var rätt låga. Men han vann faktiskt loppet, det sista i karriären också, och hemresan till Hudik blev lite lättare.
Hur gick det då senare..
J-O lovade att betala om jag skulle få böter.
Jag fick behålla körkortet, fick dagsböter istället. De baseras på inkomsten, men då jag varken pluggade eller jobbade just då så var den ju i stort sett obefintlig. Det blev 100 kr!!! De betalade han glatt och vi kom lätt undan båda två.

Numera har jag E-kort och är medveten om vikten av vikten!!

Det blev lite mer än vad jag tänkt skriva... men det är ett av alla minnen av J-OP'en