Till min mamma

Hej på er därute...

Igår var jag och hälsade på min mamma på gruppboendet. För den som inte vet så har hon Alzheimers. En fruktansvärt grym sjukdom, som kallas för "de anhörigas sjukdom". För vi anhöriga lider nästan mer än vad hon gör. Hon försvinner sakta men säkert...
De som är intresserade kan läsa mer här:
http://www.alzheimerforeningen.se/


Blev lite nedstämd av mötet med henne igår, så helt plötsligt så ploppade det fram en liten dikt i huvudet idag. Jag brukar inte skriva dikter så ofta men, ibland bara dyker de upp...




Till min mamma



Jag hör din röst
Jag möter ditt ansikte
Men där du en gång fanns
finns nu bara en kopia kvar

En massa ord
Tomma ord
Meningslösa meningar
Inget jag kan göra

Bara att vänta
Vänta på nåt ännu värre
Eller en befrielse?
Befrielse för vem?

Egentligen är du redan borta
Bara skalet är kvar
Min älskade mamma!
Jag saknar dig så!

Det gör så ont, så ont
Våra underbara minnen
finns nu bara kvar hos mig



hander





Kommentarer
Postat av: Pernilla

Ja världen är en grym plats, tyvärr är det där vi lever. Men man får se det från den ljusa sidan av motgångar och elände blir man stark och får en ny livssyn. Ni (anhöriga) gör det jättebra som orkar.
Du får hälsa mamsen nån dag när det passar./P

2006-07-15 @ 23:44:49
Postat av: zaq

Mamma är alltid Mamma, tiden går alltför fort ibland -och när det är som svårast, alltför sakta...
Ni har haft det tungt några år, men också glädje i den nya generationen ;) som för släktet vidare!

Tänker ofta på henne -ingen tröst, -men...

2006-07-16 @ 21:08:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback