curant

Gladeligen så åkte Elin o jag i eftermiddags till Gideå för att tända lyktorna på gravarna.
För den som inte har provat att gå med ett trotsigt litet barn bland en massa tända ljus (det hade hunnit bli mörkt), och själv ha två lyktor och två ljus att hålla rätt på, kan jag meddela att det är inte lätt!
Fick hon inte gå till ljusen så antingen kastade hon sig på marken o skrek, eller så slet hon av sig vantarna och skrek. Hon var rätt så billig just då...

Men...

Innan vi åkte så sov hon först en timme ute och sen en timme på min mage på soffan.
Då (och oftast) är hon ovärderlig, det bästa som finns!

Men oj vad hon blev stor när vi hälsade på lille Jonathan (8v) i onsdags...

Nä nu är det bäst att kolla vad hon pysslar med i duschen. Nåt blött låter det som...