Mår skit!
Jo jag sa att jag var trött idag...
Men att kroppen inte riktigt vill fungera och att den värker överallt, det skrev jag inte...
Varenda led och muskel värker och det känns som om jag har sockerdricka från midjan och neråt. Dessutom har jag noll-stubin och blir världens elakaste mamma som skäller och gnäller på det mesta. Sen gråter jag över mitt dåliga samvete gentemot E, och hon gråter för att jag är ledsen.
Nä fy fan... en sån här dag vill jag inte ha igen!
Runt kl 14 tog jag mig i kragen och jag o E for till stallet och fixade lite där. Hon mockade Tules box helt själv! Stora tjejen! Sen hade jag lovat henne att få åka lite skidor för första gången. Lite väl kallt var det men hon fick iaf testa och tyckte det var kul. Ska få åka mer i morrn.
Hoppas hon har en piggare och gladare mamma då...
Jag har glömt att berätta att Pia o Pazzi numera sover i varsin box. Väntade tills nyårsdagen, vilket var tur för de var rätt skärrade efter nyårsnattens raketer och fyrverkerier. Några små protester men det verkar gå så bra. På morgonen har båda lika bråttom ut, de hinner knappt in i hagen förrän Pazzi står och diar och mamma Pia njuter!
Ikväll gick Pazzi in i sin box nästan själv, bara lite övertalning. Hon håller på att bli stora damen nu.
Ska försöka fota lite nån dag... har ju lovat det...
Måste berätta vad E sa idag. På väg till stallet sa hon:
- Mamma vad hände innan morfar dödde?
- Han var sjuk, sa jag.
- Va han så sjuk så han dödde?
- Ja.
- Å då flög han upp till himlen till Frasse.
- Eh... ja.
- Åh vad jag saknar Frasse!
Tänk vad livet är enkelt när man är liten...
Nä nu borde jag gå o sova. Är jättetrött men den här märkliga känslan jag har i kroppen gör att jag inte vill...
Nåja, ska försöka iaf...
G'natt!
Men att kroppen inte riktigt vill fungera och att den värker överallt, det skrev jag inte...
Varenda led och muskel värker och det känns som om jag har sockerdricka från midjan och neråt. Dessutom har jag noll-stubin och blir världens elakaste mamma som skäller och gnäller på det mesta. Sen gråter jag över mitt dåliga samvete gentemot E, och hon gråter för att jag är ledsen.
Nä fy fan... en sån här dag vill jag inte ha igen!
Runt kl 14 tog jag mig i kragen och jag o E for till stallet och fixade lite där. Hon mockade Tules box helt själv! Stora tjejen! Sen hade jag lovat henne att få åka lite skidor för första gången. Lite väl kallt var det men hon fick iaf testa och tyckte det var kul. Ska få åka mer i morrn.
Hoppas hon har en piggare och gladare mamma då...
Jag har glömt att berätta att Pia o Pazzi numera sover i varsin box. Väntade tills nyårsdagen, vilket var tur för de var rätt skärrade efter nyårsnattens raketer och fyrverkerier. Några små protester men det verkar gå så bra. På morgonen har båda lika bråttom ut, de hinner knappt in i hagen förrän Pazzi står och diar och mamma Pia njuter!
Ikväll gick Pazzi in i sin box nästan själv, bara lite övertalning. Hon håller på att bli stora damen nu.
Ska försöka fota lite nån dag... har ju lovat det...
Måste berätta vad E sa idag. På väg till stallet sa hon:
- Mamma vad hände innan morfar dödde?
- Han var sjuk, sa jag.
- Va han så sjuk så han dödde?
- Ja.
- Å då flög han upp till himlen till Frasse.
- Eh... ja.
- Åh vad jag saknar Frasse!
Tänk vad livet är enkelt när man är liten...
Nä nu borde jag gå o sova. Är jättetrött men den här märkliga känslan jag har i kroppen gör att jag inte vill...
Nåja, ska försöka iaf...
G'natt!
Kommentarer
Postat av: Beffa
Lät inget roligt det där. Hoppas du inte håller på att bli sjuk! Får hoppas det blir bättre.
Jag borde sova, ska släppa ut hästar imorrn. Men jag vill inte heller sova :P
Postat av: Therese
Ja, det där med döden verkar barn ta mycket bättre än vuxna. Marvins farfar dog helt oväntat i septemer. Marvin och farfar var typ bästisar. Så vi var väldigt oroliga för hur det skulle gå. Men Marvin har tagit det väldigt bra. Och på nyår så släppte vi upp lite ufoballonger till farfar i himlen:) Men det är fortfarande mycket prat om farfar men han vet mycket väl att han är död. Det tråkiga är att Marvin inte kommer att komma ihåg sin farfar. Men vi får försöka hålla minnena vid liv genom foton och berättelser om vad de har gjort tillsammans.
Trackback